Welcome Guest [Log In] [Register]
Add Reply
Rollinlägg
Topic Started: Feb 15 2012, 03:49 PM (387 Views)
Mariko
Member Avatar
Administrator
Eri hummar tyst för sig själv, hon hade lätt för att göra det när hon kände sig lugn för det kom alltid upp låtar som passade till sammanhanget som hon just nu levde i.
När Kenchi började prata ser hon på honom med ett lätt leende men öppnar sedan ögonen lite mer av förvåning, dem hade alltid varit ensamma tillsammans så att han ville ha med henne med sina vänner var hon inte beredd på.
"Umh, vilka är det som kommer?" frågar hon blygt, det var länge sen hon umgicks med vänner och sånt mer än dem närmsta för efter att hon slutat I morning musume hade hon nästan sjunkit in i en näst intill igen värld.
"Tror du dem andra tycker det är okej, då? Dem känner ju inte mig alls," säger hon med en tystare röst nästintill fundersamt, hon ville inte att Kenchi på något sätt skulle känna dig besvärad över hennes närvaro under kvällen vilket det fanns risk för.
Edited by Mariko, Feb 15 2012, 04:06 PM.
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Replies:
Metamorphose
Member Avatar

Kenchi hängde intresserat med i pressentationen, lade namnen på minnet och nickade för att visa att han hängde med. Han slängde in några fraser mellan de gammla kompisarna från Eri. Roat lyssnade han vidare när han hörde att de snart kom in på gammla minnen, men vart snart distraherad av Eris kommande fråga. Han lade huvudet på sned och förstod snabbt vad hon menade.
"Oh, ja! Jag vill inte missa Teppei" utbrast och spelade chockad, som om hon just hade påminnt honom om någonting viktigt som han hade glömmt bort. "Tack för att du påminde mig, gumman" han log stort emot henne, lade armen om hennes rygg och ursäktade sig för de andra tjejerna och ledde bort Eri ifrån dem. Kanske vore det passande att säga någonting nu?

"Jo du, Eri", började han försiktigt, och såg nyfiket emot henne. "Jag skulle behöva prata med dig senare om någonting", han log emot henne, och strök tummen över hennes kind. Nästan som om det var ett farväl. Men det var ingenting han hade planerat. "Är det okey?", frågar han sedan och ser in i hennes ögon medan han försökte läsa av hennes ansikte.
Försökte se ifall hon tyckte om att vara här, med honom..
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Mariko
Member Avatar
Administrator
Hon ser tillbaka på tjejerna med ett stolt leende, hur stor var chansen att någon i hennes ålder hade funnit en så perfekt person som Kenchi? Plus var ju vissa av dem andra över 30år och fortfarande singlar så hon var glad att det iallafall var något hon gjort rätt.
"Vi ses snart igen!" säger hon utan att göra något formellt, hon var alldeles för glad för det just nu. Plus att Kenchi hade kallat henne för gumman när dem var med var ju bara ett stort plus i kanten.

När Kenchi säger hennes namn ser hon nyfiket upp på honom med fortfarande ett leende på läpparna, dock försvinner leendet snart, det lät så seriöst.
Hon biter sig lätt i underläppen innan hon tvingar sig själv att le, hon ville inte visa hur osäker hans fråga gjort henne, "Finns det ingen terass eller något så vi kan gå ut och prata direkt? Jag skulle ändå behöva lite friskt luft," sanningen var att hon inte skulle kunna andas ut förren han sagt vad han ville.
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Metamorphose
Member Avatar

Kenchi kunde snabbt urskillja hur det han hade sagt hade haft sin effekt på henne. Vilket gjorde honom lite obekväm med sig själv. Kanske hade han uttryckt sig dåligt? Eller var han bara paranoid? Han var inte förvånad över hennes fråga, utan han log varmt emot henne och nickade.
"Självklart", allt för henne, ville hon hellre höra det nu så skulle han berätta det för henne. Vad skulle han inte kunna göra för henne? Så länge hon var glad så skulle han vara glad. Vad eller hur hon bestämmde att göra i frammtiden.
Kenchi bytte därför håll och började leda henne åt det hållet som det var troligast att det skulle finnas en uteplats på.
"Så, hur känndes det att träffa allihopa?", frågade han medan de gick, någonting var han ju tvungen att säga. Plus att det hörde ju egentligen till ämnet som skulle tas upp där ute.

Och jo visst, där såg han två öppna dörrar, och en svag bris förtydligade bara faktat, att han hade hittat en uteplats. Nöjt log han för sig själv och gick ut dit, tursamt nog så gick de sista personerna in, precis när han hade tänkt ta med Eri ut. Så han log mot det mötande paret, nickade artigt och höll upp dörren åt Eri..
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Mariko
Member Avatar
Administrator
Känslan i magen hade verkligen förändras på några sekunder, tänk om han sa att han hade tröttnat på henne? Eller att han inte kunde fortsätta för han hade någon annan? Alla tankar strömmade till henne men hon var tvungen att samla sig och ha kvar det där jäkla leendet medan hon följer med honom.
Vid hans fråga funderar hon en kort stund för sig själv, "det kändes konstigt, jag är glad att jag har den och dem är några av mina bästa vänner, jag hade ju bara dem förut men.. Jag känner dem ju inte så bra längre, dem är ju tidigare medlemmar precis som jag, det är dem som är med i gruppen nu som jag var som tajtast med."

Hon ler blygt mot paret dem mötte innan hon går ut på terrassen, det kändes verkligen som om dem var som vilket par som helst vilket gjorde henne mer än lycklig men sen var det ju vad han ville prata med henne om som gjorde henne nervös.
Hon ser sig runt, det var fullt med vackra blommor, "ett sånt här ställe vill jag ha i mitt nästa hem," hon gör en långsam snurr medan hon ser sig om, hon får då syn på en bänk som hon går emot och sätter sig. Hon undviker att se direkt på Kenchi utan ser sig istället runt, hon hoppades att han inte hade något för hemskt att berätta för hennes kanske hon skulle våga säga att hon vill ha ett sånt ställe med honom?
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Metamorphose
Member Avatar

Kenchi visste inte riktigt hur han skulle reagera på hennes svar. De som hon hade vart tightast med alltså? Typiskt. Han var nästan positivt säker på att hon skulle vilja börja jobba igen. Men han kunde ju alltid hoppas på att hon inte ville det? Eris kommentar om hur det såg ut, fick honom ändå att le, och han vände sig om mot henne, lät henne gå dit hon ville innan han följde efter henne.
"Ja, det vore fint", svarade han på det hon hade sagt. Nära på att säga att det skulle de kunna skaffa.
Kenchi satte sig ned bredvid henne, granskade henne försiktigt, och svalde en klump i halsen. Hur skulle han säga det nu då? Det var nog bäst att bara säga det.
"Eri", började han sedan och bet sig diskret i kinden, "det har egentligen med Tsunku att göra". Började han och putade lätt med läpparna innan han tittade åt ett annat håll. "Han ville att jag skulle prata med dig om att du skulle kunna börja jobba med honom igen, ifall du ville" BAM, och det kändes som hela världen plötsligt tröck ner honom på hans axlar. "Men.." han tvekade lite och tittade menande tillbaks på henne. Han klarade inte av att fortsätta den meningen.
"..." han försökte säga någonting, säga att vad hon än skulle välja så skulle han inte lämna henne. Fast han visste inte hur han skulle få fram det, inte utan att se hennes reaktion först..
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Mariko
Member Avatar
Administrator
Eri ser upp på Kenchi och följer honom med blicken när han går och sätter sig bredvid henne, hon vrider sig så hon sitter vänd mot honom, hon var spänd på vad han skulle säga men ville samtidigt bara att han skulle få ur det sig så att dem förhoppningsvis skulle kunna fortsätta som dem gjort innan.
När han börjar prata så var det som om allting annat stannade, hon gillade inte att höra honom så här upprörd, sen var det ute.
Hon ser på honom med stora ögon, fick hon en andra chans? Ingen fick vanligtvis det, var man ute så var man.
"Det är.. otroligt smickrande," börjar hon osäkert och stammade, hon förstod ju varför han va upprörd. Hon samlar sig därför för hans skull, "jag hade förberett mig på att det är dags för mig att gifta mig, hitta ett vackert hus och få en familj. Är det inte det som vi båda har sett fram emot? Våran framtid?" Hon var osäker på om han ville samma sak som henne men det behövdes att komma ut för att rensa luften, hon hade ju börjat fantisera om deras framtid tillsammans.
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Metamorphose
Member Avatar

Kenchi vart med ens nervösare än han hade vart några sekunder innan. Och omedvetet så färgades hans kinder röda när hon nämnde giftemål och familj i samma mening. Nog för att han inte INTE hade tänkt på det, bara det att säga det högt gav det en annan mening på något sätt. Starkare liksom. Han nickade långsamt som respons på hennes fråga.
"Jag vill bara att du ska veta", han bet sig på läppen och drog ett djupt andetag, "att hur du än väljer, så lämnar inte jag dig", det var nästan en viskning, men det höjde ändå nyansen på hans kinder. Varför var han så lätt tagen av sånt här!? Kvinna! Han visste att ifall hon tackade ja till jobbet så skulle det egentligen vara omöjligt för dem att ha en relation. Men han kunde alltid vara där och stötta henne som i början, som någonting annat, mer broderligt..Även ifall det skulle vara svårt för honom.
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Mariko
Member Avatar
Administrator
Att sitta och diskutera det här med Kenchi var verkligen något som hon aldrig trott skulle hända, hon ville avbryta samtalet och gå därifrån men det skulle ju inte precis göra det enklare för Kenchi så hon sitter kvar och tänker, hon skulle ju vilja jobba igen men det var ju som att slänga iväg en lycklig framtid för några år till i stjärnglansen.

Hon sitter tyst utan att kommentera vad han säger, tankarna börjar röra sig i hennes huvud, kanske skulle hon ge honom ett svårt dilemma? Det skulle bli jobbigt för honom men det var kanske det som behövdes för att han skulle inse hans framtid var hennes framtid om han ville ha henne.
Hon tar tag i hans händer med både sina händer, "Kenchi," hon ler mot honom, "jag tror att vi ska ta paus ifrån varandra ett tag." Hon tar ett djupt andetag, hon visste att tystnaden skulle göra allt svårare för honom men det var poängen.
"Du ska få tid att tänka på om jag verkligen är den som du vill ha, när du tänkt färdigt så vill jag att du ska be min far om lov, du ska inte komma till mig först, förstått?"
Hon lutar sig fram och ger honom en lätt puss på pannan innan hon reser sig upp, "jag åker hem nu, vi ses när du tänkt färdigt," hon niger lätt emot honom innan hon vänder sig om och går in igen, och bortåt mot utgången.
Det var otroligt svårt att lämna Kenchi sådär men han behövde lyssna till sitt inre, hur ska dem annars kunna bli lyckliga med varandra?
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Metamorphose
Member Avatar

Kenchi blev något förvånad när hon tog hans händer i sina, men han log ändå tillbaks emot henne, i några sekunder. Tills han hörde fortsättningen. Den hade han INTE förväntat sig. Tydligen fanns det ett mellan ting med. Jorden vart precis dubbelt så tung än den tidigare var. Oförstående rynkade han svagt pannan och skulle precis öppna munnen för att fråga varför hon tyckte det, men han fick svaret innan han hann ställa frågan.
Det stack till långt inne i honom. Men han förstod ändå varför hon hade sagt som hon hade sagt. Kenchi nickade sedan som svar, tillät självklart pussen på pannan. Allting gick så fort, att han egentligen inte hann göra någonting.
Det var med nöd och neppe som han hann vinka åt henne innan hon försvan där ifrån, och lämnade en omtumlad Kenchi efter sig. Shit. Storögt tittade han ner på sina fötter. Han tog ett djupt andetag och reste sig upp, drog handen genom håret. Wow..
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Mariko
Member Avatar
Administrator
Det hade gått några veckor sen hon lämnat eventet ensam, hon hade fortfarande inte hört ifrån Kenchi vilket håll på att driva henne över kanten, varför tog han så lång tid på sig?
Kanske hade han helt enkelt bestämt sig för att det inte var värt att satsa på? Att det hade varit fint ett tag men att det räckte?
Hon visste inte hans skäll vilket gjorde det ännu värre, hon hade till och med försökt ringa honom men hennes kompis hade tvingat henne att lägga på direkt för att det var ju han som skulle välja, inte hon.
Hon hade kollat upp sina möjligheter när det kom till jobb men det kändes inte värt det om hon kunde få Kenchi istället, om hon nu verkligen ville jobba fanns det ju alltid andra företag att jobba för, eller hur?

Hon reser sig upp ifrån sängen och går bort till fönstret och ser ut, som om hans bil skulle stå där vilket den naturligvis inte gjorde. En hög suck lämnade henne medan hon sätter sig på fönsterbrädan, kanske skulle hon ge upp hoppet och helt enkelt ta jobbet? Det kanske var det Kenchi väntade på, att han skulle släppa dissa henne i person.
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
1 user reading this topic (1 Guest and 0 Anonymous)
« Previous Topic · Inlägg · Next Topic »
Add Reply