Welcome Guest [Log In] [Register]
Add Reply
Tomochin<3Heath
Topic Started: Apr 23 2012, 01:39 AM (538 Views)
Metamorphose
Member Avatar

En djup, över dramatisk suck lämnade honom när han förstod att det var han som hade blivit tilltalad. Långsamt vände han blicken emot henne, han var tvungen att vinkla huvudet lätt neråt för att kunna titta kortisen i ansiktet. Otroligt, en färskis, och den.. till och med en hon var det, som av alla personer i hela skolan, promt skulle prata med honom. Automatiskt lät han sin hand fara igenom sitt blonda, lätt lockiga hår. Att hon ens försökte!
Heath höjde upproriskt ena ögonbrynet innan han bestämde sig för att svara, "Ja?" sade han bara och lutade sig bakot emot väggen. Det var väll bara för henne att säga vad hon ville, så han kunde få det här överstökat. Dock så kunde han inte klandra henne, ifall han var ny så skulle han också försökt att få kontakt med honom. Fast o andra sidan, så var det kanske inte så många som brukade hänga runt honom. Kanske var han lite för elak?
För att visa att hon tog för lång tid på sig, så tog han tag om hennes hår, fläktade runt med det som en propeller och slängde sedan in det i hennes ansikte. Allmänt uttråkad, suckade han åter igen till. Den här gången på ett mer äkta sätt, fick sedan syn på någonting i ögonvrån. Fort tittade han dit, och han riktigt sken upp när han såg offret komma gåendes längs väggen, ätandes ur en lunch låda.
Hornen riktigt skjöt upp på hans huvud då han greppade armkrok med den nya tjejen som hade försökt prata med honom, snurrade runt henne och började gå emot "offret". Medan han gick ditåt, så tittade han emot henne, log stort och såg in i hennes ögon.
"Du är ny här va? Vad sa du att du hette?" började han små prata, medan han låtsades som att han inte såg offret, passerade honom, och satte diskret krokben på honom, tog några steg till och hörde hur det small till när personen landade på golvet och fick dagens lunch över kläderna.
Heath döljde leendet väl, snurrade runt och tog till en min som skulle spegla oskyldighet och oförstående om vad som precis hade hänt. Tyst plockade han därför upp personens gaffel ifrån golvet och släppte diskret ner den i papperskorgen.
"Du, tjejen", sade han sedan, höjde ena ögonbrynet igen och kollade emot vem det nu var, och fuktade läpparna lätt och lade huvudet på sned. "Var det någonting du ville?", han små flinade emot henne, men kunde inte riktigt låtabli att titta ned på "offret" som förskräckt försökte hitta gaffeln..
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Mariko
Member Avatar
Administrator
Tomo försöker sig på ett flirtigt leende medan hon försöker hålla ögonkontakt med honom mot sin vilja, varför var tjejerna tvugna att välja ut den enda killen på skolan som hon faktiskt var lite rädd för? Men det skulle hon såklart aldrig erkänna. Visst, han såg otroligt bra ut men vad hon hört var han en riktig enstöring!
Vid hans svar harklar hon sig lätt, "alltså.. jag.." Fan! Varför stammade hon? Det gav ju honom övertagit direkt ifrån början!
När hon känner vad han gör med hennes hår samlar hon sig och gör en butter min, "gör inte om det där! Jag var hos frisyren igår och jag har ingen lust att bli tvungen att gå dit idag igen enbart för att du inte kan hålla händerna i styr!" Hon lägger armarna i kors och sträcker på sig medan hon låter underläppen puta neråt för att visa hennes missnöjdhet.
När han plötsligt hakar armkrok med henne stirrar hon förvånat på honom men ler snart självsäkert och går villigt med honom, "Jag heter Tomochin och är här för att förändra ditt liv till det bättre," säger hon sådär utan vidare som om det vore den absolut normalaste småpratsrepliken.
När hon hör en smäll och dem plötsligt stannar vänder hon snabbt på sig och lägger förvånat ena handen över munnen för att inte säga något men hennes hjärna hade snabbt arbetat in vad som hänt. Hur vågade Heath? Visst, den där eleven såg inte speciellt speciell ut och hade på sig mellanklassens kläder men ändå!
Hon möter hans blick och suckar onödigt högt, "Du kommer hamna hos rektorn och få sitta där hela eftermiddagen om en lärare kommer nu!" Hon tar tag i hans ena arm och börjar dra honom mot utgången, okey, tack vare att folk stirrade på dem och insett att hon faktiskt stått med honom kunde hon inte bara fega ur så varför inte försöka låtsas att händelsen inte gjorde henne ännu mer rädd för honom?
"Varför gjorde du det? Herregud, den där personen har säkert inte råd att ens köpa ett par prada skor om han så sparade i över ett år!" Hon ser upp på Heath med en beslutsamhet som egentligen inte fanns där, vad gjorde man inte för ett vad?
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Metamorphose
Member Avatar

Heath nästan fnittrade av belåtenhet där han stod. Det var ungefär som om han tog tjejens reaktion som någonting positivt. Vad hette hon nu igen? Tomat någonting? Klementin? Tomochin? Tom och in? Han skakade snabbt på huvudet och beslöt sig för att inte bry sig om det. Det var ingen mening, de skulle inte direkt prata nå mer efter det här, så varför anstränga sig?
Då tjejen plötsligt drog iväg med honom, spärrade han upp ögonen. Var det någonting hon tydligen inte visste, så var det att han skulle kunna säga att han bodde hos rektorn, så mycket som han var där. Efter att de hade kommit iväg en bit så hajade Heath till och stannade. Varför följde han ens med!?
När hon fällde kommentaren om personen så lade han huvudet på sned, igen, och rynkade pannan.
"Och du gör?", började han och himlade med ögonen, "ifall du nu bryr dig så mycket, vad gör du här? Borde du inte hjälpa honom?" han släppte inte henne med blicken för en sekund. Kortis!
"Ursäkta, men jag har inte bett om din välgörenhet", mumlade han sedan och fortsatte sedan gå mot ugången. Han behövde röka, och hon gjorde det inte bättre. Bara hon inte började ränna efter honom, han ville inte ha en svans. Själv var bäst! Kvinna..
Åter igen så suckade han till, skakade på huvudet och öppnade sedan dörren som ledde ut till skolgården. Tyst gick han fram till den lilla trappan, hoppade ned för den och statte sig på ett av stegen innan han drog fram cigg paketet ur sin ficka, tände ett och drog ett djupt blåss. Långsamt slöt han ögonen och lutade sig emot en betång pelare som ledde upp till taket, och andades långsamt ut. Wow. Vad hade allt det där handlat om?
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Mariko
Member Avatar
Administrator
Tomo slänger en blick mot sina vänner som sitter vid ett bord längre bort och ser almänt belåtna ut, hon hade velat byta plats med vem som helst av dem eller helt enkelt trolla bort dem! Dem var allt taskiga vänner som gjort såhär mot henne och inte heller kunde hon backa ur med hedern i behåll nu!
När han stannar höjer hon ena ögonbrynet, "klart jag gör! Ser jag ut som någon utan pengar eller?" Hon tog nästan hans svar som något negativt, syndes det inte på henne att hon hade pengar eller var det han som var dum?
"Och jag tänker inte sitta på golvet och torka upp gammal mat med en servett," muttrar hon efter honom medan hon övervägde sina valmöjligheter, antagligen kunde hon gå tillbaka eller följa efter honom, men det första altenativet skulle innebära att hennes vänner inte skulle se upp till henne lika mycket så hon följer istället efter honom med bestämda steg.
När dem kommit ut i friska lukten drar hon ett djupt andetag, det här var början på en långlåång dag! Hon går nerför trappan och sätter sig bredvid honom, hon gör en grimas när han tar upp cigaretten och tänder den men hon var ju tvungen att låtsas att hon inte var så förnämnd som hon faktiskt var, så hon ser runt för att försöka sig om att det inte var någon i närheten innan hon fäster blicken i Heaths, tar cigaretten, för den till sin mun och tar ett blås innan hon räcker tillbaka den. Otroligt nog gjorde hon allt det där utan att ens göra en grimas!
"Varför är du ett svin emot alla?" frågar hon av ren nyfikenhet, "vi är helt ensamma, var ärlig annars tänker jag hämnas igenom att... måla dina naglar rosa och tvinga dig att gå på en patetisk tjejfilm som inte ens jag finner någon glädje i," hon ler dock för att visa att hon inte var ett dugg seriös.
Hon låter snart sin blick gå över skolgården, "det är otroligt fint här, jag är glad över att mina föräldrar låter mig gå här," säger hon drömmande. Egentligen hade dem velat att hon gick i en privatskola som var helt avstängd för "normala" människor men hon hade protesterat när alla hennes vänner sökte sig till den kommunala skolan och bara nördarna fortsätta i privatskolan.
Hennes blick går tillbaka till Heath och hon ler blygt, hon var inte så rak på som hon brukade spela att hon var och det här var ett tillfälle då hon inte hade garden upp i ett par sekunder.
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Metamorphose
Member Avatar

En liten bit av Heath dog, när det visade sig att kortisen faktiskt hade följt efter honom. Läskiga stalker kvinna! Han stönade högt, ett tydligt sätt att visa att han var emot det. Otroligt, ihärdiga människa. Oh men, han hade ju alltid sin cigarett att trösta sig med - tur var, annars skulle han vara ganska körd.
Storögt följde han kortisens rörelse, när hon även snodde den ifrån honom. Kvinna! Misstänksamt tog han emot den, när han fick tillbaks den. Skulle han få någon konstig sjukdom nu? Körtelfeber kanske? Inte heller vart det bättre när hon skulle prata med honom med. Inte nog med att hon skulle komma och försöka tillrätta visa honom om vad han gjorde, att hon snodde hans cig, utan hon skulle prata med honom som en normal människa. Mysko brud det där..
Men han lyssnade ändå, även fast han inte var ett dugg intresserad i att socialisera sig med henne. Fast vad kunde han göra åt det nu?

Innan han svarade så tog han ett till bloss, suckade till och sträckte den frågade emot kortisen. Dock så förstod han att hon inte var en rökare, men ville hon bygga vägar i hennes lungor så var det ju upp till henne. Eller?
"Jag är..", han tystnade och drog ett djupt andetag och såg upp emot himlen innan han såg tillbaks emot tjejen igen, "född sådan". Avslutade han och tittade sedan uttråkat ned på sina fötter.
Att hon var en överklass dotter, gick ju inte att säga emot.
"De ville säkert att du skulle gå på en sådan där över bra skola, va? Fullt med likadana, super tråkiga, enformiga människor?", han flinade till lite emot henne innan även han granskade området. Hennes leende hade fått honom att tappa sin elaka personlighet för någon sekund. Usch, nu börjades det, snart skulle hon väll tro att de var kompisar också!? ...Förståerligt nog.
"Tja, välkommen till den här skit hålan då", sade han sedan och flinade till innan han skakade på huvudet. Skönt att han inte hade långt kvar dock! Ifall de nu inte skulle tvinga honom att stanna kvar ett ytterligare år, pågrund av hans beteende och allt sånt därnt skit. Heath grymtade tyst till, drog upp sin mobil ur fickan för att kolla ifall någonting hade hänt. Men nej, varför skulle det? Så han stoppade tillbaks den igen, tog ett sista bloss av cigen och fimpade den sedan på stentrappan bredvid sig..
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Mariko
Member Avatar
Administrator
När hon hör hans stön smäller hon löst till honom på benet men ler ändå, hon tänkte inte låta honom få övertaget igen! Vad var det med honom och sätta sig emot henne? Herregud, hon måste väl vara den enda människan som faktiskt pratade med honomså han borde uppskatta henne iallafall lite!
Medan han tycks tänka på sitt svar granskar hon hans ansikte lätt, han såg ju inte ett dugg elak ut egentligen så varför var insidan så olika? Utan den hårda attityden skulle han lätt kunnat vara en av dem populäraste killarna på skolan, hm, den tanken uppmuntrade henne till att le lite bredare.

Hon tar motvilligt emot cigaretten men att han ens delade den med henne var antagligen ett under i sig så hon skulle inte kasta iväg det, hon tar ett kort bloss och ger sedan över den igen medan hon lyssnar på vad han har att säga.
"Tror du ärligt på det där själv? Man föds inte till mobbare, det är något man utvecklas till efter någon speciell händelse och jag vill ha reda på vad annars börjar den där filmen komma otroligt nära," hon blinkar retsamt med ena ögat innan hon börjar skratta.
"Hey, Sluta dömma mig innan du känner mig!" Hon tar blicken ifrån honom och ser rakt fram med ett leende på läpparna, "fast tyvärr hade du faktiskt rätt, men det är en av dem få sakerna du någonsin kommer ha rätt om mig," säger hon bestämt medan hon ser tillbaka på honom. Okej, dem kunde iallafall ha en normal dialog utan problem vilket var mer än hon vågat hoppats på!
"Sluta klaga, det här är den största friheten jag någonsin också sitter du och bråkar som en oförskämd unge!" Hon himlar med ögonen, "okej min tur att gissa.. Du kommer ifrån en bråkig förort där inga barn fick leka ute på kvällen pågrund av risken att bli skjuten av galna idioter och du har hela livet gått i en vanlig kommunal skola där du år efter år skrämt vettet ur dina klasskamrater, har jag rätt?"

Hon var nästan förvånad över att han inte avfärdat henne, dem andra hade sagt att han antagligen inte skulle förmå sig att ge hennes ens en blick för dem var så olika.
Men kanske gjorde olikheterna att diskutionerna håll sig vid liv? Att dem var helt olika var kanske det som gjorde att hon började se nöjet i att sitta här med honom?
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Metamorphose
Member Avatar

Långsamt trummade han med fingrarna på sina knän. Hade inte hon viktigare saker för sig, än att sitta här? Som att springa och flirta med pojkar i hennes ålder, eller att leka med hennes kompisar? Det skulle göra henne mer nytta än att hon var med honom.
Vad som förvånade honom var att hon ens försökte. Varför? Vad skulle hon tjäna på det?
Ett svagt dunkande började fylla hans huvud. Hon malde ju på mer än en kvarn! Men han vart inte förvånad över att han hade gissat rätt på det han hade sagt tidigare. Överklass dotter som sagt. Heath kunde inte låtabli att flina till åt det och att lätt skaka på huvudet. Ifall han ändå hade föds in till en sådan familj i stället.

"Varför gör du det här?", frågade han i stället för att svara på hennes gissning. Även fast det inte hade vart långt ifrån rätt. Man skulle bara ändra på några få detaljer, som till exempel att de galna idioterna var hans föräldrar och risken var att man fick stryck bara de såg en, i stället för att det var en chans att bli skjuten. Dock skulle de säkert göra det ifall de fick chansen.
Heath började tänka på det första hon hade sagt till honom. Förändra hans liv till det bättre? Han fnös omedvetet till och kollade framför sig igen. Hon kunde ju gått försöka, men det var kanske inte en sådan stor chans att hon skulle lyckas med det. Inte nu i alla fall.
"Jag är ingen man vill umgås med", fortsatte han sedan och flinade till innan han drog handen genom sitt hår. En liten tix som han hade. Ett tag funderade han på att resa sig och gå där ifrån, men han ville inte veta ifall hon värkligen satt fast bakom honom som en svans. Så, ifall någon skulle gå så fick det vara kortisen!
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Mariko
Member Avatar
Administrator
Tomo granskade Heaths rörelser noga som om dem skulle kunna avslöja något om honom men det enda hon fick ut av det var att hon fattade att hon irriterade honom igenom att ens vara där. Varför var han så orättvis? Hon ville ju varken skada eller såra honom bara vinna sitt dumma vad om att han skulle bjuda ut henne!
Plötsligt börjar folk trängas ner i trappan och hon flyttar sig "skrämt" intill honom för att ingen skulle råka gå på henne, "är dem alltid så.. finkänsliga?" viskar hon ironiskt och höjer menande ena ögonbrynet.
Sedan suckar hon, "Varför? För att du är den enda killen på hela skolan som inte ger mig blickar, som inte visar intresse för mig efter att enbart sett det ytliga, det gör dig speciell." Hon kände att sitt svar var nog det smartaste dragit hon använt mot honom hittils och hon ler nöjt med sig jsälv.

"Kom igen nu! Berätta om dig så berättar jag om mig, okej? Du kan inte stänga ute alla människor för evigt så varför inte låta in enbart mig i ditt huvud? Jag varken dömmer eller skrattar vad det än är eftersom att det är så alla gör när dem hör om mitt, prinsessan från östasien," hon himlar dramatiskt med ögonen för att stärka sina ord.

Snart låter hon dock en blick svepa över eleverna, det var säkert ingen mer än Heath här som inte ville prata med henne så varför envisade hon sig för ett dumt vad?! Dock hade hennes nyfikenhet tagit över, vad döljde han egentligen bakom sitt sarkastiska och hatiska skal? Hon skulle ta reda på det om det så betydde att han skulle dissa henne varje dag och att det skulle ta viktig tid som hon skulle kunna lägga på sina vänner och intressen, men det fanns ju inget intressant i hennes liv så varför inte hitta något intressant som hon kunde vara delaktig i och kanske äntligen känna att hennes liv hade betydelse av något eller för något? Heath kanske skulle lösa mer än han trodde!
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Metamorphose
Member Avatar

Nej, det här var fel! Hon hade fått det här om bakfoten, han visade inget intresse för henne, och ifall han ens skulle försöka ta kontakt med henne så borde hon vända om och gå åt ett annat håll. Ifall han hade tagit kontakt med henne för det fallet, så skulle det inte ha vart för att göra en god gärning.
Men han tvingade sig att slappna av, i alla fall för tillfället, hur skulle det egentligen kunna skada? Och hon bad om det. Inte skulle han dö av att visa henne en sida av honom som han inte visat för någon. Bara av det hajjade han till, och blev genast sur på sig själv. Nog var han speciell alltid! Ett riktigt dumpucko, det kunde han medge.
Att prata med Tomochin var farligare än han trodde!

Med en suck tittade han emot henne och höjde ena ögonbrynet. Han tittade på henne frågande, lätt irriterat men samtidigt på ett annorlunda sätt. Det här känndes så fel! Kortisen skulle inte ens vilja veta någonting om honom! Men här satt hon ändå och frågade ut honom om meningslösa saker. Heath gav dock med sig, och med en dramatisk suck så tittade han framför sig igen.
"Vad vill du veta då?", frågade han sedan, men kom snart på att hon hade frågat saker redan, "förutom det du redan frågat.." han fuktade sina läppar. Det enda han kunde garantera var att det inte skulle bli någon fin historia hon kunde få höra. Hans familj var rätt speciell, ifall man kunde säga det så.

Heath drog snart upp cigarett paketet igen, det var som en slags avslapnings prosidur. Han stoppade en i mungipan och tände den snabbt. Det som störde honom mest vid hela händelsen nu, var att han hade en kliande känsla av lugn i sig, någonting i honom tyckte om det här - och det gillade han inte!
Så för stunden så skyllde han på att det var någonting nytt. En omväxling i hela situationen. Det skulle därför inte vara länge, och allt skulle snart gå tillbaks till det gammla. Med en nickning så gick han med på det i huvudet, tog ett djupt bloss och log sedan svagt. Han var fan sjuk i huvudet.
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
Mariko
Member Avatar
Administrator
Tomo blev förvånad över hur långt ifrån folk plötsligt gick när hon satt intill Heath, ingen trängde sig förbi eller bad henne att flytta sig, dem verkade acceptera att dem helt enkelt fick gå runt dem istället. Hade Heath so mycket respekt av eleverna eller var dem bara rädda för honom? Och hur påverkade det här hennes rykte hos dem andra eleverna förutom sina vänner? Dock så spelade det egentligen ingen roll, det var dem som borde bli dömda för att akta sig för en elev och inte hon som faktiskt hade en dialog med den.
Hon förbannade sig själv för att hon annars alltid är som dem och att det krävdes ett vad för att hon skulle våga ha det mest intressantaste samtalet hon någonsin haft med en sån unik person.

Hennes fokus går snart tillbaka fullt till Heath, vad var det med honom och verka så irriterad på henne hela tiden?! Hon hade inte gjort något, det var han som var en surpuppa, han borde acceptera att hon bara ville lära känna honom, inget annat!
När frågan kom funderar hon lätt, tankarna försvann när hon blir lätt tillbuttad bakifrån och medan hon blundar greppar hon hårt om Heaths ena arm med båda sina för att hon tappa balansen, när "faran" verkade vara över ser hon generat upp på honom men släpper efter bara litet, hon vågade inte släppa ifall om det kom någon mer, vissa av eleverna var antagligen otroligt klumpiga eller så gillade dem inte vem hon valt som sitt sällskap.
"Hum.. Börja med att berätta om vem du egentligen är, jag tror inte på att du har en så hemsk attityd hela tiden, och sen kan du berätta om din familj, sen ska jag inte störa dig mer om du inte vill prata med mig." Hon ler så tillgivet som om hon skulle kunna acceptera alla svar för annars skulle det bli svårt att få honom att berätta något om sig själv för henne, ju snarare han litade på henne desto snarare skulle han vilja bjuda ut henne, right?

Hon kan inte låta bli utan låter blicken vandra över Heaths ansikte, varje liten bit av honom verkade perfekt och hans ögon var antagligen dem vackraste hon sett, varför var han tvungen att vara så flyktig? Hade han kunnat bete sig hade hon kanske till och med kunnat falla för honom på riktigt.
Hon suckar lätt, eller inte.. Han var en idiot som inte var diskret med att uttrycka att han inte gillade henne alls och så skulle det antagligen förbli, dem var för olika.
Offline Profile Quote Post Goto Top
 
1 user reading this topic (1 Guest and 0 Anonymous)
ZetaBoards - Free Forum Hosting
Create your own social network with a free forum.
Go to Next Page
« Previous Topic · Rollinlägg · Next Topic »
Add Reply