| Tomochin<3Heath | |
|---|---|
| Tweet Topic Started: Apr 23 2012, 01:39 AM (540 Views) | |
| Metamorphose | Apr 23 2012, 01:39 AM Post #1 |
|
En djup, över dramatisk suck lämnade honom när han förstod att det var han som hade blivit tilltalad. Långsamt vände han blicken emot henne, han var tvungen att vinkla huvudet lätt neråt för att kunna titta kortisen i ansiktet. Otroligt, en färskis, och den.. till och med en hon var det, som av alla personer i hela skolan, promt skulle prata med honom. Automatiskt lät han sin hand fara igenom sitt blonda, lätt lockiga hår. Att hon ens försökte! Heath höjde upproriskt ena ögonbrynet innan han bestämde sig för att svara, "Ja?" sade han bara och lutade sig bakot emot väggen. Det var väll bara för henne att säga vad hon ville, så han kunde få det här överstökat. Dock så kunde han inte klandra henne, ifall han var ny så skulle han också försökt att få kontakt med honom. Fast o andra sidan, så var det kanske inte så många som brukade hänga runt honom. Kanske var han lite för elak? För att visa att hon tog för lång tid på sig, så tog han tag om hennes hår, fläktade runt med det som en propeller och slängde sedan in det i hennes ansikte. Allmänt uttråkad, suckade han åter igen till. Den här gången på ett mer äkta sätt, fick sedan syn på någonting i ögonvrån. Fort tittade han dit, och han riktigt sken upp när han såg offret komma gåendes längs väggen, ätandes ur en lunch låda. Hornen riktigt skjöt upp på hans huvud då han greppade armkrok med den nya tjejen som hade försökt prata med honom, snurrade runt henne och började gå emot "offret". Medan han gick ditåt, så tittade han emot henne, log stort och såg in i hennes ögon. "Du är ny här va? Vad sa du att du hette?" började han små prata, medan han låtsades som att han inte såg offret, passerade honom, och satte diskret krokben på honom, tog några steg till och hörde hur det small till när personen landade på golvet och fick dagens lunch över kläderna. Heath döljde leendet väl, snurrade runt och tog till en min som skulle spegla oskyldighet och oförstående om vad som precis hade hänt. Tyst plockade han därför upp personens gaffel ifrån golvet och släppte diskret ner den i papperskorgen. "Du, tjejen", sade han sedan, höjde ena ögonbrynet igen och kollade emot vem det nu var, och fuktade läpparna lätt och lade huvudet på sned. "Var det någonting du ville?", han små flinade emot henne, men kunde inte riktigt låtabli att titta ned på "offret" som förskräckt försökte hitta gaffeln.. |
![]() |
|
| Replies: | |
|---|---|
| Metamorphose | May 26 2012, 10:33 PM Post #21 |
|
"Mjo", han humade till, " han gick väll och la sig för tillfället" chansade han. Men han kunde inte inte le åt det sista hon hade sagt. Lilla hon då! Det var ju nästan lite gulligt sagt. Där hajjade han sig igen. Kanske var det här inte så bra i alla fall? Han började bli för blödig. Till och med för sitt eget bästa. Då hon släckte lampan så kollade han åter igen runt i rummet, allting gjorde sig annorlunda i mörker liksom. Sen försökte han åter igen komma in i filmen. Varför inte liksom? Han var snart distraherad av att kortisen tog tag i hans hand, och följde därför rörelsen med blicken. När hon började pensla på hans naglar så rös han till. Det kändes konstigt, kallt på något sätt. Dock så gjorde mörkret så att han inte riktigt kunde urskilja vilken färg det var. "Aa", fick han fram och nickade automatiskt, fast hon säkert inte såg det. Det känndes bara rätt att nicka som en förstärkning på det han hade sagt. Inte för att han skulle haft matte i alla fall, men han höll ändå med. Matte var inte direkt ett av hans bra ämnen.. |
![]() |
|
| Mariko | May 26 2012, 10:45 PM Post #22 |
![]()
Administrator
|
Efter ett tag börjar ställningen bli jobbig så hon lutar sig bakåt så hon får ryggen emot honom och då sneglar hon upp på hans ansikte och flinar till, "då får du se till att han sover ett bra tag till!" Hon släpper hans hand och tar upp hans andra hand och lägger den på sitt andra lår innan hon börjar måla hans naglar ännu en gång noga men det gick rätt snabbt pågrund av att han hade manligt korta naglar. Hon stänger igen burken och slänger bort den så den landar på en klädhög längre bort i rummet. Trots att det är så mörkt att det knappt syns ler hon nöjt, "kolla vad det passar dig! Du borde fortsätta med nagellack," hon vänder på huvudet och ser upp på honom med ett lätt leende på läpparna. Dock hör hon snart hur en dörr smälls någon annanstans i huset och hon gör en grimas, "nu är mina änglasyskon hemma!" hon skrattar lågt men flyttar sig ingenting, om dem kom och smällde upp hennes dörr fick dem faktiskt skylla sig själv. |
![]() |
|
| Metamorphose | May 26 2012, 11:24 PM Post #23 |
|
Heath log åter igen åt det som kortisen sade. "Får se vad jag kan göra åt saken", när hon började måla naglarna på hans andra hand så suckade han nöjt till. Det var så mycket lugnare så här. Han lutade huvudet sedan emot väggen och slöt ögonen lätt. i stället för att försöka titta på filmen, så beslöt han sig för att lyssna mer. Kanske skulle fungera lite bättre. Ifall de inte sluta med att han somnade så klart. Det gick någon minut innan kortisen åter igen sade någonting, och han öppnade då ögonen och tittade på sina naglar och han skrattade till. "Jaa, jätte fint" spann han på. Och lyckades tyda att de var rosa målade. Han skakade lätt på huvudet och flinade till. "Är det nu sminkingen kommer?", han ångrade sig genast. Ifall han fortsatte så här så skulle han ge henne en massa ideér! Även Heath reagerade på att en dörr gick igen, och förklaringen som sedan kom fick honom att nicka långsamt. "Oh", utbrast han bara, men även han stannade som de satt. Det var faktiskt ganska mysigt! |
![]() |
|
| Mariko | May 26 2012, 11:48 PM Post #24 |
![]()
Administrator
|
Kanske hade det varit en bra idé att ta med honom hem till sig trots allt? Det var som en helt annan person, han var så snäll och utstrålade ett lugn som förvånade henne men trots det så trivdes hon förvånandsvärt bra! Kanske var det här något han behövde? Han hade ju inte precis gett henne bra vibbar när det kom till hans familj. Hon skrattar snart lätt förvånat åt honom, "du är nog snyggare utan smink," hon blinkar retsamt med ena ögat. "Du.. Vill du prata mer om din familj nu? Jag är nyfiken men du behöver aboslut inte om du inte vill," hon hade uppriktigt blivit nyfiken på hela honom och inte bara för att bevisa hennes idioter til vänner. Hon rycker till när dörren öppnas och hon låter blicken gå ditåt och möter sin "storebrors" blick, "Hej, Adam!" mumlar hon fram, hela sitautionen måste ju se värre ut en den är, dörren smälls snabbt igen utan ett ord ifrån brodern och hon suckar högt, "nu kommer dem iallafall ha något att prata om," hon höjer ena ögonbrynet innan hon vänder blicken tillbaka till Heath och flinar blygt, "dem är ganska konstiga pågrund av att dem är bortskämda privatskole elever som inte vet hur den riktiga världen ser ut." |
![]() |
|
| Metamorphose | May 27 2012, 07:22 PM Post #25 |
|
Heath skulle nästan kunna sova så där. Enligt honom så hade han inte haft så här mysigt sen han lekte med en hund för några år sedan. Att känna kortisens andetag emot sin bröstkorg gjorde så att han slappnade av mer än han trodde var möjligt. "Bra", fortsatte han, "jag är nog hellre utan smink också", han funderade på hennes fråga om hans familj och han pressade lätt ihop läpparna. Några sekunder gick, innan dörren öppnades och han röck till och tittade ditåt. När den gick igen lika fort som den hade öppnats så skrattade han till och skakade lätt på huvudet. Vad skulle man säga? Småbarn, var nog det rätta ordet. "Äsch han var säkert bara inte beredd", mumlade han lågt och granskade kortisen nyfiket. Ville hon seriöst veta om hans familj? Det fanns inte mycket fint man kunde säga om dem. "Visst, jag kan väll berätta om dem", började han och lade huvudet lätt på sne. "Är det någonting speciellt du vill veta?", frågade han sedan och fuktade läpparna lätt, innan han åter igen lutade huvudet emot väggen som stöd. Utan att riktigt tänka på det så lyfte han sedan upp handen och förde undan en hårslinga ifrån kortisens ansikte och bakom hennes öra. Genant kollade han bort ifrån henne, och ut genom fönstret medan han väntade på hennes svar.. |
![]() |
|
| Mariko | May 27 2012, 07:58 PM Post #26 |
![]()
Administrator
|
Tomo granskar Heaths ansikte noga, han så mycket bättre ut nu än när han var spänd och det gör att hon får ett lätt leende på läpparna, det här var så mysigt! Han hade något klassiskt över sitt utseende, något som gjorde att han såg mycket äldre ut än dem andra på deras skola, kanske var det att han aldrig såg riktigt glad ut som om han hade alla världens bekymmer på sin axlar? Hon kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var men det gjorde bara så hon gillade honom mer, han kändes som en person som det gick att lita på vilket var en skön omväxling ifrån dem hon umgicks med vars kappa följde med dit vinden gick. "Han får vänja sig för jag tänker kidnappa dig fler gånger," hon flinar till men sänker ändå blicken generat, varför sa hon så?! Idiot.. När hon plötsligt känner hans hand som för iväg en hårslinga höjer hon förvånat blicken och ser på honom och rodnar lätt men hon ändå lätt fundersamt efter hans fråga, "jag vill veta allt som du känner att du är redo att berätta för mig, jag tänker inte pressa dig till att berätta något privat om du inte vill." För att besvara det han gjort tidigare lägger hon sin ena hand över den förste av hans som hon målat och hon flätar ihop deras fingrar, tack gude gud hade färgen torkat så hon slapp få det på låret iallafall! |
![]() |
|
| Metamorphose | Jul 15 2012, 06:28 PM Post #27 |
|
Han visste inte riktigt hur han skulle känna, eller vad han skulle göra. Hur hon granskade honom gjorde inte heller saken bättre, utan han vart bara mer osäker, nästan nervös. Det var ju inte direkt så att han var van med sällskap på det här sättet, varken i konversationer eller kroppsligt. Men det var fortfarande någonting han tyckte om med hela situationen. Det var annorlunda mot hur han trodde att det skulle vara, och ifall Tomochins bror bara hade gjort situationen lite mer roande, eller ifall att han började trivas med det här, kunde han inte riktigt avgöra. Heath höjde förbryllat ena ögonbrynet, men kunde inte låtabli att få ett svagt leende på läpparna. Lite snett, lite försiktigt, men kanske var det så att det mesta av leendet fanns i hans ögon? Det värmde honom innerligt, och rodnaderna som hade kommit på hennes kinder hjälpte inte direkt. Usch, han var ute på djupt vatten ! Långsamt nickade han, det skulle ju kunna vara hur mycket som helst, eller rent av ingenting. Det skulle väll gå från dag till dag kanske, eller hur han kände inför småprat. Tyst flyttade han blicken ner till sina ihop flätade händer, och som till svar så kramade han om henns fingrar som låg emot hans handflata. "Jag antar att du blev nyfiken efter min reaktion tidigare? ", började han lågt och flinade till innan han nickade förstående, "Det är ganska kompliserat, men jag kan väll försöka att berätta - och det är inte riktigt en fin historia". Heath såg upp på kortisens ansikte för att se ifall hon hade ändrat sig, han väntade i några sekunder medan han försökte läsa av henne. Vem vet hur hon skulle reagera efter att ha hört hans livs historia ? |
![]() |
|
| Mariko | Jul 15 2012, 06:54 PM Post #28 |
![]()
Administrator
|
Hon håller kvar hans blick i sin, hur hade dem lyckas hamna här? Dem var motsatser, hon som tillhörde det populära i skolan och han som alla var rädda för, vad hade dem gemensamt? Visst hade hon gjort det här för att vinna vadet men eftersom att han följt med henne hem så var vadet otroligt nog redan vunnit så varför fortsätta det hela när hon kunde kasta ut honom vilken sekund som helst? Men hon ligger kvar och besvarar mjukt hans leende, "du ser inte lika läskig ut när du ler," säger hon retsamt. Eftersom att det blev jobbigt att sträcka på ryggen för att hålla sig uppe så låter hon huvudet lägga sig tillrätta på hans axel så att hon fortfarande kan ha kvar hans blick i sin. När han kramar om hennes fingrar blir hennes leende större, det här var verkligen otroligt mysigt! Vid hans fråga nickar hon utan att först använda ord, istället tar hon tag i hans andra hand och lägger den över sin midja så han har armen runt henne, det blev bara bekvämare och bekvämare men hon gjorde allt med en försiktighet för att han inte skulle dra sig ifrån och bli lika svår att få kontakt med som innan. "Försök så lovar jag att lyssna och försöka förstå allt, okej?" Hon sträcker sig efter fjärrkontrollen och stänger av tvn, "så nu är jag redo, berätta allt nu." Hon har fortfarande blicken på hans ansikte och låter sakta leendet tyna ut till ett mer seriöst uttryck för att visa att hon inte tog lätt på allt det här. |
![]() |
|
| Metamorphose | Jul 15 2012, 08:02 PM Post #29 |
|
Det farliga med att trivas med det här, var väll hur han skulle känna när han inte var med henne. Det är dels därför han var bättre ensam. Man slapp bli besviken när han inte har det man förut hade. Så, ifall man gjorde sig besviken från början, så skulle man alltså bli van med det, och genom det så kan man inte bli besviken på det man annars skulle blivit besviken på? "Ajdå", utbrast han, och försökte låta förskräckt, "Det var ju inte bra, då kan du ju få falska förhoppningar!" men eftersom att han lät henne luta sitt huvud mot honom, utan att han kommenterade det, eller ens hade någonting emot det - så kunde han ju inte vara så elak och läskig som han kanske hoppats på att vara? Kanske började sanningen gå upp för honom? Han var inte så hemsk som han trodde. Aldrig hade han trott att han skulle sitta här och mysa med Tomochin, eller någon för den delen! När hon ändrade ställning så stelnade han först till, under hela rörelsen med armen, men han slappnade snart av igen. Läskigt som sagt. Nej, om sanningen skulle fram så var nog Tomochin läskigare än Heath. Men det skulle nog aldrig komma fram. Förhoppningsvis! Ifall inte en viss liten kortis skulle springa omkring och berätta för alla att han kanske inte var så läskig eller elak som han försökte vara, så klart. Vilket inte vore helt omöjligt.. Då tv:n var avstängd och tystnaden hade fyllt rummet igen, så nickade han långsamt och drog ett djupt andetag. "Jag får väll ta det hela från början", det var nästan en viskning, men han var säker på att Tomo skulle höra honom. Försiktigt så satte han sig lite bekvämare, men var noga med att inte göra det obekvämt för kortisen. "Jag fick väll kanske inte den bästa uppväxten som man borde ha", fortsatte han sedan och rynkade lätt pannan, som han ibland gjorde när han tänkte på någonting han inte riktigt tyckte om att tänka på. "Jag levde med mamma och pappa", så klart det var ju egentligen inte många som inte gjorde det. Ifall de inte var adopterade så klart. "Jag var det enda barnet, vilket jag var helt okey med faktiskt", han tog en paus och fuktade läpparna med tungspetsen. "Men det tog slut fort", han bröt blicken från Tomochin och tittade ut genom fönstret, det skulle nog bli lättare att prata så. "Det regnade den kvällen, de stod och bråkade om mig i köket", medan han berättade så kunde han riktigt se bilderna framför sig. Hur regndropparna slog emot fönsterrutorna, att lampan vid trätrappen var trasig, och därför gjorde den stora blomman i blomkrukan ett bra gömställe i mörkret. "De trodde att jag sov, men förståerligt nog så kunde jag inte. Mamma åkte den natten, hon packade inte med sig någonting, men jag förstod att hon inte menade att komma tillbaks." Han kunde åter igen se hur hans mamma stormade ut genom hallen och ut genom ytterdörren, smällde igen dörren och var borta. Heath kom ihåg tårarna som rann längs hans kinder, och hur han sprungit upp till sitt rum och gömt sig i garderoben. "Bara några timmar senare så ringde telefonen.. med nyheterna om att min mamma hade omkomit i en bilolycka" han såg snabbt ner på kortisen, "De skyllde på regnet, det var svårt att se på vägen, och hon hade tappat kontrollen över bilen". Men hur mycket av det som var sant visste han inte. Han var som sagt fem när det hände, och vem vet vad hans pappa hade kunnat säga för att " skydda " honom.. |
![]() |
|
| Mariko | Jul 16 2012, 01:20 PM Post #30 |
![]()
Administrator
|
Tomo börjar skratta när hon hör vad han säger, sedan låtsas fnyser hon åt honom, "erkänn bara att du är en mjukis djupt där inne, det blir vår egna hemlighet." När han spänner sig håller hon andan, var det att gå för långt? Hon visste ju inte vad han var van vid eller inte och eftersom att han inte var som vem som helst ville hon inte göra några misstag, när han sedan slappnar av igen andas hon ut och ler emot honom medan hon rättar till sin ställning nu när han verkar acceptera den. När han börjar prata lyssnar hon noga på vad han säger trots att början inte var så tydlig, det gjorde en nervös eftersom att hon verkligen inte visste vad han skulle säga, tänk om det var något som hon varken visste hur hon skulle svara på eller hantera? Tänk om han inte ville ha med henne att göra efter det eftersom att hon inte kan finnas där för honom så som han kanske skulle vilja? Hon biter sig i läppen när han vänder bort huvudet, han blev bara vackrare och vackrare i hennes ögon ju mer hon lärde känna av honom. Han verkade vara otroligt godhjärtat, bara man kunde komma under den tjocka ytan. Medan han berättade kunde hon nästan se händelserna framför sig, det var som taget ur en film vilket gjorde det ännu mer sorgligare med att det var ju faktiskt hans verklighet. När han slutar prata kramar hon lätt om hans hand, "vad hände sen? Du sa väl att du bodde hos fosterfamilj nu?" frågar hon tyst. Hon ville inte störa men hon var ju otroligt nyfiken på vad som händer i hans liv nu, hur han har det hemma, helt enkelt orsaken till varför han är som han är på folk. |
![]() |
|
| 1 user reading this topic (1 Guest and 0 Anonymous) | |
| Go to Next Page | |
| « Previous Topic · Rollinlägg · Next Topic » |








2:13 PM Jul 11